För de som tar del i en bredare samhälls- och kulturdebatt idag är intersektionalitet inte ett främmande begrepp. Det används flitigt inte minst av dem som är feministiskt inspirerande. När det därför sedan en tid tillbaka föreligger en bok, där man försöker tillämpa begreppet på funktionshinder, är det naturligtvis av stort intresse att belysa en del av dessa resonemang i det här sammanhanget. Den bär titeln Bara funktionshindrade? och har redigerats av Lars Grönvik och Mårten Söder (Gleerups, 2008). Förutom de båda redaktörerna har följande personer bidragit med texter – (i allmänhet varsitt kapitel):
Karin Barron, Susanne Berg, Jan-Kåre Breivik, Berth Danermark, Julio Fuentes, Dimitris Michailalkis, Johans Tveit Sandvin och Werner Schirmer.
De flesta av dem är sociopsykologer/kulturarbetare, merparten med förankring vid Uppsala universitet.
För många som åstadkommer ett samlingsverk som detta, gäller det kanske i första hand att argumentera för att det nya id-bidraget ska få fotfäste. Så enkelt gör inte redaktörerna för sig. De bjuder istället upp till att också kritiskt granska intersektionalitet som begrepp och som ett uttryck för att förstå och analysera det samhälle som vi lever i.
Självklart har det sin ursprungspunkt i hur begreppet vuxit fram. Det började inom kvinnovetenskapen, där man kunde se tydliga samband mellan kvinnors skilda tillhörigheter och deras positioner i olika maktordningar. Om man vill vara lite elak, kan man naturligtvis fråga sig varför det dröjde så lång tid innan man blev varse detta. Svaret ligger kanske i att man som en del av en feministisk kultur koncentrerade sig på att studera kvinnans ställning i relation till mannen i könsmaktsordningen. För att förstå den betydelse som intersektionalitet fått de senaste åren, måste man knyta an till det kulturvetenskapliga begreppet post¬modernitet eller som det ibland benämns senmoderniteten.
Denna vår egen era präglas i hög grad av upplösning av de strukturer som det moderna samhället konstituerade. Det gäller allt från de institutionaliserade mönstren för könsrelationer eller mellan olika grupper i produktionen för att inte tala om förändringarna mellan olika stater i globaliseringens kölvatten.
måndag 31 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
Frida Kahlo - en av de främsta konstnärerna med funktionshinder
I dagarna har en av de största utställningarna någonsin om Frida Kahlos konst öppnats i Berlin. Man har sagt att här kommer flera av hennes hittills okända eller tidigare inte visade verk att exponeras för allmänheten. Det sker mer än ett halvsekel efter hennes död.
För många – inte minst yngre - är kanske inte Frida Kahlos liv och verksamhet så särskilt kända. Frågan är om hon ändock inte är den globalt mest kända kvinnliga bildskaparen. Orsaken är inte bara hennes artistiska skapande, utan också hennes liv och leverne.
Hennes egentliga namn var Magdalena Carmen Frieda y Calderon. Hon föddes 1906 och dog 1954. Hon hade polio som barn. Redan tidigt lär hon ha varit konstintresserad. Det var emellertid först efter det att hon råkade ut för en allvarlig trafikolycka 1925 som hon själv började måla. Hon blev sängliggande under lång tid. Detta till trots målade hon. Det skulle dröja innan hon åter skulle kunna gå på egna ben. Svåra smärtor skulle hon få leva med i stort sett resten av livet.
1929 gifte hon sig med Diego Rivera – som är Mexikos mest kända konstnär. Deras äktenskap blev stormigt. Frida fick flera missfall antagligen p g a de skador hennes livmoder fått till följd av olyckan. De skilde sig, men gifte sig åter på nytt. Diego lär ha varit tämligen ofta otrogen. Frida hade också sina sängaffärer. Den mest kända är hennes påstådda kärleksförhållande med Leo Trotsky.
Frida Kahlo är kanske världens mest kända kvinnliga konstnär. Kanske hon också är den mest kände med funktionshinder. Hon har själv i sin konstnärliga gärning tagit sina fysiska skador som utgångspunkt för sitt skapande. I den nu aktuella utställningen visar hon bl a den korsett som hon tvingades bära. Av denna har hon gjort ett spännande konstverk.
I Sverige har hennes arbete uppmärksammats på många sätt, inte minst av konstnärer med egna funktionsnedsättningar. I mitten av 1990-talet genomfördes ett projekt, som namngavs efter henne,
där bl a Hjälpmedelsinstitutet och VSA fokuserade på datorn som kreativt konstnärligt arbetsredskap för kvinnliga bildkreatörer.
Kahlo är mest känd för sina självporträtt som på ett chockerande sätt speglade hur hon kände sig under olika perioder i livet. De är ofta i starka färger och inte förskönande. Hennes karaktäristiska utseende med de grova sammanväxta ögonbrynen, som bildar en fågels flykt över hennes intensiva blick, är fascinerande. Ett exempel på hennes skoningslösa sanningsmåleri är det berömda självporträttet som hon målade när hon klippt av sig sitt långa, korpsvarta och svallande hår eftersom Diego Rivera varit otrogen. Hon brukar ofta räknas som surrealist även om hon aldrig själv ansåg detta utan menade att hon bara målade sin egen tillvaro. Men Frida Kahlos måleri har i sin tur inspirerat många surrealister.
År 2005 fick den världsberömda, kvinnliga mexikanska fotografen Graciela Iturbide exklusivt tillträde till Frida Kahlos hem efter att det varit hermetiskt tillslutet i 50 år. I hennes fantastiska bilder kan vi se alla dessa tekniska hjälpmedel, som präglade Fridas vardag, upphängda på sina krokar i badrum och sovrum, mitt ibland övrig inredning, målarutrustning, kläder och andra textilier.
Blixtsnabbt suddas åren bort och det känns som om Frida Kahlo kan komma alldeles strax och påbörja ett samtal med den intensitet som bara hon var möjlig.
Graciela Iturbide fick Hasselbladspriset (lekfullt kallat Fotografiets Nobelpris) år 2008.
Tiden går fort, men Frida Kahlos aktualitet tycks bara växa. För alla de som har vägarna förbi Berlin i sommar, kan nog få en fantastisk utställningsupplevelse. Det är bara att hoppas att man tillhör de som kan få denna möjlighet.
Kate Hellqvist och Stig Larsson
För många – inte minst yngre - är kanske inte Frida Kahlos liv och verksamhet så särskilt kända. Frågan är om hon ändock inte är den globalt mest kända kvinnliga bildskaparen. Orsaken är inte bara hennes artistiska skapande, utan också hennes liv och leverne.
Hennes egentliga namn var Magdalena Carmen Frieda y Calderon. Hon föddes 1906 och dog 1954. Hon hade polio som barn. Redan tidigt lär hon ha varit konstintresserad. Det var emellertid först efter det att hon råkade ut för en allvarlig trafikolycka 1925 som hon själv började måla. Hon blev sängliggande under lång tid. Detta till trots målade hon. Det skulle dröja innan hon åter skulle kunna gå på egna ben. Svåra smärtor skulle hon få leva med i stort sett resten av livet.
1929 gifte hon sig med Diego Rivera – som är Mexikos mest kända konstnär. Deras äktenskap blev stormigt. Frida fick flera missfall antagligen p g a de skador hennes livmoder fått till följd av olyckan. De skilde sig, men gifte sig åter på nytt. Diego lär ha varit tämligen ofta otrogen. Frida hade också sina sängaffärer. Den mest kända är hennes påstådda kärleksförhållande med Leo Trotsky.
Frida Kahlo är kanske världens mest kända kvinnliga konstnär. Kanske hon också är den mest kände med funktionshinder. Hon har själv i sin konstnärliga gärning tagit sina fysiska skador som utgångspunkt för sitt skapande. I den nu aktuella utställningen visar hon bl a den korsett som hon tvingades bära. Av denna har hon gjort ett spännande konstverk.
I Sverige har hennes arbete uppmärksammats på många sätt, inte minst av konstnärer med egna funktionsnedsättningar. I mitten av 1990-talet genomfördes ett projekt, som namngavs efter henne,
där bl a Hjälpmedelsinstitutet och VSA fokuserade på datorn som kreativt konstnärligt arbetsredskap för kvinnliga bildkreatörer.
Kahlo är mest känd för sina självporträtt som på ett chockerande sätt speglade hur hon kände sig under olika perioder i livet. De är ofta i starka färger och inte förskönande. Hennes karaktäristiska utseende med de grova sammanväxta ögonbrynen, som bildar en fågels flykt över hennes intensiva blick, är fascinerande. Ett exempel på hennes skoningslösa sanningsmåleri är det berömda självporträttet som hon målade när hon klippt av sig sitt långa, korpsvarta och svallande hår eftersom Diego Rivera varit otrogen. Hon brukar ofta räknas som surrealist även om hon aldrig själv ansåg detta utan menade att hon bara målade sin egen tillvaro. Men Frida Kahlos måleri har i sin tur inspirerat många surrealister.
År 2005 fick den världsberömda, kvinnliga mexikanska fotografen Graciela Iturbide exklusivt tillträde till Frida Kahlos hem efter att det varit hermetiskt tillslutet i 50 år. I hennes fantastiska bilder kan vi se alla dessa tekniska hjälpmedel, som präglade Fridas vardag, upphängda på sina krokar i badrum och sovrum, mitt ibland övrig inredning, målarutrustning, kläder och andra textilier.
Blixtsnabbt suddas åren bort och det känns som om Frida Kahlo kan komma alldeles strax och påbörja ett samtal med den intensitet som bara hon var möjlig.
Graciela Iturbide fick Hasselbladspriset (lekfullt kallat Fotografiets Nobelpris) år 2008.
Tiden går fort, men Frida Kahlos aktualitet tycks bara växa. För alla de som har vägarna förbi Berlin i sommar, kan nog få en fantastisk utställningsupplevelse. Det är bara att hoppas att man tillhör de som kan få denna möjlighet.
Kate Hellqvist och Stig Larsson
torsdag 20 maj 2010
Konst och läkekonst
Karolinska Institutet fyller 200 år. Detta firas bland annat med en spännande utställning från KI:s Medicinskhistoriska bibliotek - ett av världens främsta. Hagströmmerbiblioteket , som det heter, visar fram sig på Valdemarsudde. Efter att tagit del av de första resentionerna i massmedia, är det självklart att man blir sugen på att besöka Prins Eugens estetiska Mecka. Eller vad tycker Ni, jag låter texten från Valdemars udde informera.
Läke Konst
8 maj - 29 augusti 2010
Medicinska bok- och bildskatter från medeltid till Lennart Nilsson
Från Vesalius muskelmannekänger till Lennart Nilssons fotografier av mikrokosmos. Från 1500-talets fantasifulla monsterböcker till originalfotografier av sårade under Amerikanska Inbördeskriget.
I samarbete med Karolinska Institutet ställer Waldemarsudde ut medicinsk illustrationskonst, som sällan eller aldrig tidigare visats för allmänheten. I samarbete med Karolinska Institutet (KI) visar Waldemarsudde bok- och bildskatter från en av världens främsta samlingar av äldre medicinska böcker - Hagströmerbiblioteket vid KI. Biblioteket rymmer cirka 35 000 volymer och hundratusentals bilder. Med anledning av KI:s 200-årsjubileum har de finaste och mest intressanta planschverken valts ut till utställningen Läke Konst.
- Det här är inte bara ett kulturarv, det är ett medicinhistoriskt världsarv som vi nu visar för allmänheten, säger Ove Hagelin, föreståndare för Hagströmerbiblioteket och hedersdoktor vid KI. Det är bildkonst som i läkekonstens tjänst har förändrat människans villkor.
Utställningen visar illustrerade böcker och planschverk från 1400-talet till idag. Där finns handkolorerade träsnitt i 1500-talets örtaböcker, anatomiska atlaser med magnifika kopparstick från 1600-talet, mikroskopböcker från 1700-talet med de första avbildningarna av det blotta ögat inte kan se, och de mest berömda bildverken i barnförlossningskonstens historia. Illustrationerna speglar också dåtidens intresse för det avvikande. Här visas de mest kända monsterböckerna från 1500- och 1600-talet och handkolorerade litografier från 1800-talet över såväl hudsjukdomar och tatueringar som ögats anatomi.
En särskild del ägnas åt det medicinska fotografiets historia med originalfotografier från de sårade under Amerikanska Inbördeskriget, Darwins studier av människans och djurens sätt att uttrycka känslor, och de allra första Röntgenfotografierna från 1896. Men också Lennart Nilssons berömda fotografier av kroppens inre.
- Flera av dessa magnifika planschverk hör till de finaste som någonsin gjorts, även om motiven inte alltid är så angenäma att betrakta. Det är inte bara vetenskap, betonar Ove Hagelin, det är också konst på hög nivå.
Hagströmerbiblioteket, uppkallat efter Karolinska Institutets första rektor Anders Johan Hagströmer, bildades 1997 för att ta hand om de värdefulla samlingarna vid Karolinska Institutet och Svenska Läkaresällskapets bibliotek. Biblioteket har en av världens finaste medicinhistoriska boksamlingar.
Läs mer om Hagströmerbiblioteket
__________________________________________________________________________________________
Programkvällar:
Söndag 23 maj kl. 15.00 Växter i läkekonsten
Trädgårdsmästare Marina Rydberg föreläser om örtagårds- och läkeväxter.
Torsdag 27 maj kl. 18.00 Bilden i läkekonsten
Hedersdoktor Ove Hagelin föreläser om illustrationer i läkekonstens tjänst från 1500-talet fram till 1840-talet
Läke Konst
8 maj - 29 augusti 2010
Medicinska bok- och bildskatter från medeltid till Lennart Nilsson
Från Vesalius muskelmannekänger till Lennart Nilssons fotografier av mikrokosmos. Från 1500-talets fantasifulla monsterböcker till originalfotografier av sårade under Amerikanska Inbördeskriget.
I samarbete med Karolinska Institutet ställer Waldemarsudde ut medicinsk illustrationskonst, som sällan eller aldrig tidigare visats för allmänheten. I samarbete med Karolinska Institutet (KI) visar Waldemarsudde bok- och bildskatter från en av världens främsta samlingar av äldre medicinska böcker - Hagströmerbiblioteket vid KI. Biblioteket rymmer cirka 35 000 volymer och hundratusentals bilder. Med anledning av KI:s 200-årsjubileum har de finaste och mest intressanta planschverken valts ut till utställningen Läke Konst.
- Det här är inte bara ett kulturarv, det är ett medicinhistoriskt världsarv som vi nu visar för allmänheten, säger Ove Hagelin, föreståndare för Hagströmerbiblioteket och hedersdoktor vid KI. Det är bildkonst som i läkekonstens tjänst har förändrat människans villkor.
Utställningen visar illustrerade böcker och planschverk från 1400-talet till idag. Där finns handkolorerade träsnitt i 1500-talets örtaböcker, anatomiska atlaser med magnifika kopparstick från 1600-talet, mikroskopböcker från 1700-talet med de första avbildningarna av det blotta ögat inte kan se, och de mest berömda bildverken i barnförlossningskonstens historia. Illustrationerna speglar också dåtidens intresse för det avvikande. Här visas de mest kända monsterböckerna från 1500- och 1600-talet och handkolorerade litografier från 1800-talet över såväl hudsjukdomar och tatueringar som ögats anatomi.
En särskild del ägnas åt det medicinska fotografiets historia med originalfotografier från de sårade under Amerikanska Inbördeskriget, Darwins studier av människans och djurens sätt att uttrycka känslor, och de allra första Röntgenfotografierna från 1896. Men också Lennart Nilssons berömda fotografier av kroppens inre.
- Flera av dessa magnifika planschverk hör till de finaste som någonsin gjorts, även om motiven inte alltid är så angenäma att betrakta. Det är inte bara vetenskap, betonar Ove Hagelin, det är också konst på hög nivå.
Hagströmerbiblioteket, uppkallat efter Karolinska Institutets första rektor Anders Johan Hagströmer, bildades 1997 för att ta hand om de värdefulla samlingarna vid Karolinska Institutet och Svenska Läkaresällskapets bibliotek. Biblioteket har en av världens finaste medicinhistoriska boksamlingar.
Läs mer om Hagströmerbiblioteket
__________________________________________________________________________________________
Programkvällar:
Söndag 23 maj kl. 15.00 Växter i läkekonsten
Trädgårdsmästare Marina Rydberg föreläser om örtagårds- och läkeväxter.
Torsdag 27 maj kl. 18.00 Bilden i läkekonsten
Hedersdoktor Ove Hagelin föreläser om illustrationer i läkekonstens tjänst från 1500-talet fram till 1840-talet
lördag 15 maj 2010
Den norske Fröding
För de som liksom jag tycker att Gustaf Fröding är en av vårt lands förnämsta skalder, är det minst sagt morsamt att få stifta bekantskap med hans norska historia. Att denna fått en pånyttfödelse och blivit mera klarlagd beror i hög grad på den norske entusiasten i Frödingsällskapet O. Henrik Akeleye Braastad
Genom hans arbete har vi kunnat läsa om bland annat den tid som Fröding tillbringade på Suttestads sanatorium utanför Lillehammer. I realiteten var det ett sjukhus för människor med varierande psykiatriska sjukdomstillstånd. Den store norske radikale humanisten psykiatrikern och överläkaren Johan Scharffenberg (1869-1965)har avfärdat teorierna om att Gustaf Fröding skulle ha lidit av schizofreni. Att han från och till led av psykisk ohälsa, kanske manodepressiva tillstånd, är ovedersägligt.
Vad få känner till, är hur Fröding under sina vårdtillfällen i Norge fick tillfälle att utveckla kontakterna med ledande kulturpersonligheter och radikala politiker i Norge. Sålunda hade han en mycket nära kontakt med Fernanda Nissen, en framträdande feminist gift med läkaren och redaktören för Socialdemokraten, Oscar Nissen, senare också under en period ledare för det norska Arbeiderpartiet. Frågan är om inte Fröding rent av hade ett mera stimulerande intellektuellt liv som patient i Lillehammer än som journalist på Karlstad-tidningen. Det var i alla fall på Suttestad som han sammanställde den ur sedlighetsmoralistisk synpunkt så revolutionerande diktsamlingen Stänk och flikar.
Under alla omständigheter är Gustaf Fröding ett av de bästa svenska skaldeexemplen på hur man även om den psykiska sjukdomen – kanske depression eller alkoholism eller bådadera – i varje fall tidvis går att förena med en skapande poetisk kraft som är få förunnade. Hans förstlingsverk Guitarr och dragharmonika (1891) kom för övrigt också ut som ett resultat av vistelsen på en annan nervkuranstalt, Görlitz i Tyskland. Det finns nog all anledning att begrunda.hur man inom vissa delar av mentalvården för mer än hundra år sedan såg patienterna som intressanta medmänniskor där skapande och förnyelse bedömdes som självklart latenta drag hos dem. Schaffenbergs betydande insikter i Frödings verk och liv har bland annat genom O. Henrik Akeleye Braastads arbeten gett oss nya föreställningar om hur psykiatrin kan vara en dörröppnare, mer än genom direkt terapi, det satte också spår i Frödings poesi. Frågan är om något liknande sker inom mentalvården idag. Förvisso är det många av vårt lands främst kulturpersonligheter som haft betydande psykiska besvär (eller om man så vill funktionshinder). Det finns mycket att tillägga i ämnet.
Stig Larsson
Genom hans arbete har vi kunnat läsa om bland annat den tid som Fröding tillbringade på Suttestads sanatorium utanför Lillehammer. I realiteten var det ett sjukhus för människor med varierande psykiatriska sjukdomstillstånd. Den store norske radikale humanisten psykiatrikern och överläkaren Johan Scharffenberg (1869-1965)har avfärdat teorierna om att Gustaf Fröding skulle ha lidit av schizofreni. Att han från och till led av psykisk ohälsa, kanske manodepressiva tillstånd, är ovedersägligt.
Vad få känner till, är hur Fröding under sina vårdtillfällen i Norge fick tillfälle att utveckla kontakterna med ledande kulturpersonligheter och radikala politiker i Norge. Sålunda hade han en mycket nära kontakt med Fernanda Nissen, en framträdande feminist gift med läkaren och redaktören för Socialdemokraten, Oscar Nissen, senare också under en period ledare för det norska Arbeiderpartiet. Frågan är om inte Fröding rent av hade ett mera stimulerande intellektuellt liv som patient i Lillehammer än som journalist på Karlstad-tidningen. Det var i alla fall på Suttestad som han sammanställde den ur sedlighetsmoralistisk synpunkt så revolutionerande diktsamlingen Stänk och flikar.
Under alla omständigheter är Gustaf Fröding ett av de bästa svenska skaldeexemplen på hur man även om den psykiska sjukdomen – kanske depression eller alkoholism eller bådadera – i varje fall tidvis går att förena med en skapande poetisk kraft som är få förunnade. Hans förstlingsverk Guitarr och dragharmonika (1891) kom för övrigt också ut som ett resultat av vistelsen på en annan nervkuranstalt, Görlitz i Tyskland. Det finns nog all anledning att begrunda.hur man inom vissa delar av mentalvården för mer än hundra år sedan såg patienterna som intressanta medmänniskor där skapande och förnyelse bedömdes som självklart latenta drag hos dem. Schaffenbergs betydande insikter i Frödings verk och liv har bland annat genom O. Henrik Akeleye Braastads arbeten gett oss nya föreställningar om hur psykiatrin kan vara en dörröppnare, mer än genom direkt terapi, det satte också spår i Frödings poesi. Frågan är om något liknande sker inom mentalvården idag. Förvisso är det många av vårt lands främst kulturpersonligheter som haft betydande psykiska besvär (eller om man så vill funktionshinder). Det finns mycket att tillägga i ämnet.
Stig Larsson
tisdag 4 maj 2010
Irans lejoninna
Simin Behbahani är en svårt synskadad poet som inte böjer sig under mullornas hänsynslösa övergreppsregim. Hon är idag kanske den mest kände poeten i Iran. Trots sina 83 år och sitt svåra synhandikapp tillhör hon de ledande intellektuella i kampen mot den religiösa totalitära regeringen i Iran. Det är därför hon kallas Lejoninnan. De flesta politiskt och kulturellt medvetna personer i landet vet som döljer sig bakom detta smeknamn, som väl egentligen är en riv- och klösbeteckning.
I samband med den internationella kvinnodagen skulle hon åka till Paris för att motta en utmärkelse för sitt arbete. Regimen förbjöd henne att åka och tog hennes pass i beslag. Man hotade henne med fängelse och andra repressaliers. Hon lät sig emellertid inte tystas. Istället har hon låtit sig intervjuas och publiceras i utländska medier. Bl a har Sveriges radio haft inslag med henne både på Kulturnytt och i Studio Ett.
Simin Behbahani har i en av sina dikter använt metaforen att det iranska folket blivit våldtaget på bönemattan. Det är landets religiösa ledare som med vapenmakt kväser oppositionens yttringar och möjligheter att organisera sig. Lejoninnan har inte blivit tämjd av Koranens välbeväpnade självutnämnda exegetiker. Hon fortsätter kampen för kvinnors basala rättigheter .
Frågan är i vilken grad hon tagit upp förhållandena för människor med funktionshinder i Iran. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att läsa mer än vissa av hennes dikter, som översatts till engelska och som är relativt lätt tillängliga på Internet. Men bara det faktum att landets kanske allra vassaste lyriska kritiker av den teokratiska diktaturen är synskadad bör rimligen kunna flytta fram positionerna för intellektuella och konstnärer med funktionshinder i den del av den muslimska världen, där man vill frigöra sig från prästerskapets världsliga styre. Framöver kanske vi kan få flera erfarenheter förmedlade från dessa stater kring vad människor som Simin Behbahani kan betyda också ur ett funktionshinderperspektiv Precis som kampen för kvinnors rättigheter blir en kamp mot förtryckarregimer, kan en kamp för frigörelse för människor med funktionsnedsättningar formas till en allomfattande emancipatorisk kraft mot antihumanistiska våldsregimer.
Stig Larsson
I samband med den internationella kvinnodagen skulle hon åka till Paris för att motta en utmärkelse för sitt arbete. Regimen förbjöd henne att åka och tog hennes pass i beslag. Man hotade henne med fängelse och andra repressaliers. Hon lät sig emellertid inte tystas. Istället har hon låtit sig intervjuas och publiceras i utländska medier. Bl a har Sveriges radio haft inslag med henne både på Kulturnytt och i Studio Ett.
Simin Behbahani har i en av sina dikter använt metaforen att det iranska folket blivit våldtaget på bönemattan. Det är landets religiösa ledare som med vapenmakt kväser oppositionens yttringar och möjligheter att organisera sig. Lejoninnan har inte blivit tämjd av Koranens välbeväpnade självutnämnda exegetiker. Hon fortsätter kampen för kvinnors basala rättigheter .
Frågan är i vilken grad hon tagit upp förhållandena för människor med funktionshinder i Iran. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att läsa mer än vissa av hennes dikter, som översatts till engelska och som är relativt lätt tillängliga på Internet. Men bara det faktum att landets kanske allra vassaste lyriska kritiker av den teokratiska diktaturen är synskadad bör rimligen kunna flytta fram positionerna för intellektuella och konstnärer med funktionshinder i den del av den muslimska världen, där man vill frigöra sig från prästerskapets världsliga styre. Framöver kanske vi kan få flera erfarenheter förmedlade från dessa stater kring vad människor som Simin Behbahani kan betyda också ur ett funktionshinderperspektiv Precis som kampen för kvinnors rättigheter blir en kamp mot förtryckarregimer, kan en kamp för frigörelse för människor med funktionsnedsättningar formas till en allomfattande emancipatorisk kraft mot antihumanistiska våldsregimer.
Stig Larsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
