Den norske Fröding

För de som liksom jag tycker att Gustaf Fröding är en av vårt lands förnämsta skalder, är det minst sagt morsamt att få stifta bekantskap med hans norska historia. Att denna fått en pånyttfödelse och blivit mera klarlagd beror i hög grad på den norske entusiasten i Frödingsällskapet O. Henrik Akeleye Braastad

Genom hans arbete har vi kunnat läsa om bland annat den tid som Fröding tillbringade på Suttestads sanatorium utanför Lillehammer. I realiteten var det ett sjukhus för människor med varierande psykiatriska sjukdomstillstånd. Den store norske radikale humanisten psykiatrikern och överläkaren Johan Scharffenberg (1869-1965)har avfärdat teorierna om att Gustaf Fröding skulle ha lidit av schizofreni. Att han från och till led av psykisk ohälsa, kanske manodepressiva tillstånd, är ovedersägligt.

Vad få känner till, är hur Fröding under sina vårdtillfällen i Norge fick tillfälle att utveckla kontakterna med ledande kulturpersonligheter och radikala politiker i Norge. Sålunda hade han en mycket nära kontakt med Fernanda Nissen, en framträdande feminist gift med läkaren och redaktören för Socialdemokraten, Oscar Nissen, senare också under en period ledare för det norska Arbeiderpartiet. Frågan är om inte Fröding rent av hade ett mera stimulerande intellektuellt liv som patient i Lillehammer än som journalist på Karlstad-tidningen. Det var i alla fall på Suttestad som han sammanställde den ur sedlighetsmoralistisk synpunkt så revolutionerande diktsamlingen Stänk och flikar.

Under alla omständigheter är Gustaf Fröding ett av de bästa svenska skaldeexemplen på hur man även om den psykiska sjukdomen – kanske depression eller alkoholism eller bådadera – i varje fall tidvis går att förena med en skapande poetisk kraft som är få förunnade. Hans förstlingsverk Guitarr och dragharmonika (1891) kom för övrigt också ut som ett resultat av vistelsen på en annan nervkuranstalt, Görlitz i Tyskland. Det finns nog all anledning att begrunda.hur man inom vissa delar av mentalvården för mer än hundra år sedan såg patienterna som intressanta medmänniskor där skapande och förnyelse bedömdes som självklart latenta drag hos dem. Schaffenbergs betydande insikter i Frödings verk och liv har bland annat genom O. Henrik Akeleye Braastads arbeten gett oss nya föreställningar om hur psykiatrin kan vara en dörröppnare, mer än genom direkt terapi, det satte också spår i Frödings poesi. Frågan är om något liknande sker inom mentalvården idag. Förvisso är det många av vårt lands främst kulturpersonligheter som haft betydande psykiska besvär (eller om man så vill funktionshinder). Det finns mycket att tillägga i ämnet.
Stig Larsson