Blogguppehåll

Som de trogna läsarna av denna blogg noterat, har inga inlägg publicerats under november. Det beror helt enkelt på att projektet Verka Som Andra tagit paus p.g.a. ekonomiska problem. Dessa hänger i väsentliga avseenden samman med att de som ansvarat för projektets ekonomiska rapportering av olyckliga omständigheter inte förmått göra detta på ett tillfredsställande sätt. Det måste betonas att här föreligger inga misstankar om oegentligheter. I en mening ådagalägger situationen för projektet och dess huvudman, VSA-Sverige, den sårbarhet, som organisationer, vilka i allt väsentligt är hänvisade till ideella krafter, har inneboende i sig. När en av dess mest aktiva och ledande företrädare drabbas av Olyckan – i viken skepnad den än uppenbaras i, har man sällan garderat sig härför.

Förhoppningsvis ska inom en inte allt för lång tid de administrativa problemen vara lösta. Det innebär att vi på nytt kan bedriva en mera återkommande bloggverksamhet. Vi ska då också kunna förverkliga de ursprungliga planerna för bloggen också med olika intressanta inlägg - dels från de som är aktiva i projektets olika verkstäder för att mejsla fram verktyg som kan öka förutsättningarna för människor med funktionshinder att bli aktiva kulturarbetare, dels från flera av landets ledande författare och kultur- skribenter för medverkan. Flera har redan aviserat att de kommer att skriva blogginlägg.

För alla er som följt den här sidan och inte minst ni som uttryckt er uppskattning att det i bloggosfären finns ett kvalificerat övergripande kulturforum för och med människor med funktionsnedsättningar, kan vara lugna. Verkasomandra-bloggen kommer tillbaka.
Stig Larsson

Funktionshindersintersektionalitet

I boken är det emellertid funktionshinder som fokuseras ur ett intersektionellt perspektiv. De olika författarna tar upp flera värdefulla resonemang, som jag skall återge framöver. Boken har redigerats i två olika delar. I den första behandlas intersektionalitet mellan funktionsnedsättningar och andra dimensioner. Dessa har redaktörerna valt utifrån att de kan antas spela en stor roll när det gäller att påverka livssituationen, livskarriären och identiteten. Det är även de sektorer som ofta omnämns i diskussionerna om intersektionalitet. Här tar man alltså upp områden som kön, klass, sexuell läggning och ålder. Däremot – och det visar naturligtvis sårbarheten i hela begreppet – diskuterar man inte intersektionaliteten mellan olika typer av funktionsnedsättningar.

För människor med olika kroppsliga besvär och sjukdomar (som vi med någon form av mekanisk metafor kring en hackande motor eller maskin envisas med att kalla för funktionsnedsättningar), trots att det ibland rör sig om funktionsförlust påverkas ju i hög grad ifråga om identitet, livsmöjligheter och maktordning ifall man har flera olika typer av somatiska, psykiska långvariga besvär. Bortsett från den totala bristen på denna – var en del av de medverkande kallar för – intersektion, finns det många uppslag av intressanta hänvisningar som görs i de olika kapitlen kring de skilda grupperna.

Den teoretiskt mest intressanta delen är otvetydigt den andra. Här förhåller sig författarna kanske mera kritiska till intersektionalitet som begrepp. Här avser man att visa hur intersektionaliteten kan förstås ur olika perspektiv och hur man kan hantera denna förståelse för att utöka kunskap om människor med funktions¬¬hinder. Man tar upp centrala idétraditioner som den kritiska realismen, social¬konstruktionism, statistik och intersektionalitet och sist men inte minst hur inter¬sektionalitet relaterar sig till systemteoretiska diskurser som ofta idag används för att kunna göra kultur- och samhällsanalyser.

Den norske Fröding

För de som liksom jag tycker att Gustaf Fröding är en av vårt lands förnämsta skalder, är det minst sagt morsamt att få stifta bekantskap med hans norska historia. Att denna fått en pånyttfödelse och blivit mera klarlagd beror i hög grad på den norske entusiasten i Frödingsällskapet O. Henrik Akeleye Braastad

Genom hans arbete har vi kunnat läsa om bland annat den tid som Fröding tillbringade på Suttestads sanatorium utanför Lillehammer. I realiteten var det ett sjukhus för människor med varierande psykiatriska sjukdomstillstånd. Den store norske radikale humanisten psykiatrikern och överläkaren Johan Scharffenberg (1869-1965)har avfärdat teorierna om att Gustaf Fröding skulle ha lidit av schizofreni. Att han från och till led av psykisk ohälsa, kanske manodepressiva tillstånd, är ovedersägligt.

Vad få känner till, är hur Fröding under sina vårdtillfällen i Norge fick tillfälle att utveckla kontakterna med ledande kulturpersonligheter och radikala politiker i Norge. Sålunda hade han en mycket nära kontakt med Fernanda Nissen, en framträdande feminist gift med läkaren och redaktören för Socialdemokraten, Oscar Nissen, senare också under en period ledare för det norska Arbeiderpartiet. Frågan är om inte Fröding rent av hade ett mera stimulerande intellektuellt liv som patient i Lillehammer än som journalist på Karlstad-tidningen. Det var i alla fall på Suttestad som han sammanställde den ur sedlighetsmoralistisk synpunkt så revolutionerande diktsamlingen Stänk och flikar.

Under alla omständigheter är Gustaf Fröding ett av de bästa svenska skaldeexemplen på hur man även om den psykiska sjukdomen – kanske depression eller alkoholism eller bådadera – i varje fall tidvis går att förena med en skapande poetisk kraft som är få förunnade. Hans förstlingsverk Guitarr och dragharmonika (1891) kom för övrigt också ut som ett resultat av vistelsen på en annan nervkuranstalt, Görlitz i Tyskland. Det finns nog all anledning att begrunda.hur man inom vissa delar av mentalvården för mer än hundra år sedan såg patienterna som intressanta medmänniskor där skapande och förnyelse bedömdes som självklart latenta drag hos dem. Schaffenbergs betydande insikter i Frödings verk och liv har bland annat genom O. Henrik Akeleye Braastads arbeten gett oss nya föreställningar om hur psykiatrin kan vara en dörröppnare, mer än genom direkt terapi, det satte också spår i Frödings poesi. Frågan är om något liknande sker inom mentalvården idag. Förvisso är det många av vårt lands främst kulturpersonligheter som haft betydande psykiska besvär (eller om man så vill funktionshinder). Det finns mycket att tillägga i ämnet.
Stig Larsson

Bloggen och VSA

Från och till har jag fått reaktioner på innehållet i den här bloggen från VSA-medlemmar. De är en hel del som följer bloggen utan att vara registrerade följare. I de mejl med kommentarer som jag regelbundet får, är det idel uppslag till fördjupningar och breddningar av de perspektiv som jag försökt lyfta fram.

Särskilt stort värde sätter jag på de kommentarer som Kate Hellqvist delar med sig till mig. Som en framträdande bildkonstnär med ett långvarigt engagemang inom kulturlivet i allmänhet har hon inspirerat mig till åtskilliga försök att hämta in mera kunskap kring en del av de teman som lyfts fram i den här bloggen.

Någon enstaka röst har också nått mig om att VSA-Sverige, som organisation borde synas tydligare i texterna. Till dem kan jag bara säga att finns andra sätt att lyfta fram VSA som organisation. Ett är att besöka vår förenings hemsida www.vsa-sweden.org vars adress för säkerhets skull också finns angivet i denna bloggs presentation. Förhoppningsvis ska vi så småningom få möjligheter att bättre kommunicera med varandra som medlemmar också i relation till hemsidan. Den här bloggen ska definitivt inte vara något medlemsforum. Vi har fått stöd för att utveckla något som ska ha bäring ovanför föreningsnivåer, något som gör att man som funktionshindrad kulturarbetare blir bemött och bedömd för det man åstadkommer.

I det här sammanhanget alltså - i verksasomandrabloggen – gäller det att få till stånd olika infallsvinklar inom hela det breda fält som berör kulturarbete och funktionshinder. Omfånget är nästintill oändligt. Vi som har funktionsnedsättningar (och vem har inte det?) är som alla andra en del av mänsklighetens olika kulturer och dess skilda uttryck. Det är i denna vittomfamnande värld som vi ska se våra strävanden att kunna verka som andra på skilda kulturarenor. Med tiden ska förhoppningsvis en varierande flora av bidrag ge oss möjligheter att skörda för framtiden. Det kan handla om allt från grundläggande teorier till förfining av tekniker. Ett och annat ogräsfrö lär vi också kunna se följderna av. Det är som bekant inte helt lätt med odling.
Stig Larsson