Design för funktion

Idag lyssnade jag som så många gånger annars på Kulturnytt i P1. Ett inslag som fick mig att särskilt tänka till, var det som Leo Gullbring gjorde från den stora möbelmässan i Milano. Han intervjuade några yngre designers som hade åsikten att man inte inom design ska behöva bete sig som inom mode, dvs. skapa en mängd produkter vilka knappast har funktionalitet som något honnörsord.

Milanomässan är Europas största designevenemang och självklart blev jag nyfiken på detta. Även om här finns flera tiotusentals prylar tycks det inte vara så att utställarna saknar medvetandet om att en hel del av skapelserna behöver mogna till sig. Att kreera funktionalitet kräver oftast kunskapsutbyte med användare. Kreatörer inom t ex möbelindustrin kan inte arbeta i ett vakuum. Vi möbelanvändare är inte som modekonsumenterna. De flesta av oss springer inte i flock så snart någon av medievärlden (oftast på betald annonsplats)utnämnda modeauktoriter pekar på vad som är modernt.

När flera ledande möbeldesigners sätter funktionaliteten främst kan man hoppas på att finna former som också passar dem som inte alltid passar in. Som i så många andra verksamheter är den länk i kedjan, som kanske är svagast, den viktigaste att förstå och utgå från. Man kan ju bara ha en naiv förhoppning om att arkitekterna – oavsett om det gäller stora hus eller små möbler – börjar intressera sig mera för dem som har funktionsnedsättningar så att man kan skapa funktionsförhöjande uppsättningar av sina produkter.
Stig Larsson